Fan jag älskar ju den här bloggen.*
Fan vad jag älskar att komma ut.
Nu är man ju minst sagt i krig - så många blickattacker man får.
Alltså verkligen,
man får ju film-/nattblicken så fort man kommer in i en ny zon.
Spelar ingen roll om man är med en förälder.
Spelar ingen roll om man inte ens sett att snubben ens existerade 2 meter i från en - förrän han har rest sig och går mot och förbi med den där järnhandsblicken.
Hahah.
Vad fan.
Fast jag klagar inte på att den snygga killen vid skidglasögonförsäljningen faktiskt tittade minst lika mycket som jag, tillbaka.
Men äh, jag klagar inte överhuvudtaget.
Känns bra när allt jag äger nu för tiden är ett upprepande och händelselöst dag-för-dag-liv.
Bortsett all olika serier.
[*Slutrubrik - Förutom att jag våldtagit den med sådant som inte hörde hemma här]
Jag hatar mig
Jag hittade min gamla twitter.
Jag asgarvade åt allt i början - så mobbat.
Sedan blev det sorgligt.
Otroligt sorgligt.
Först med ett minne påpekande ett missöde gällande kroppen.
Därefter,
med död.
Skuldkänslor och orealisationer.
Död,
som i svartaste svart.
.
A moment of life
Brittany Murphy once taught me the expression 'Luck is when preparation meets opportunity'.
Unfortunate now, when opportunity strikes twice,
in unprepared moments of my life.
Unfortunate,
that preparation never means opportunity.
That opportunity equalizes the reality of life.
The hard truth of the non-existing 'Luck'.
It's all up to chance,
and chance will always be the hardest target,
of them all.
-
Lite från senaste tiden..
.
kl
k
Fan vad Muse är grymma
Behövde luftas,
De leverar alltid nyskapande ljud<3
Unify
De som lägger värdet i sex och andra intima situationer,
de kommer att vara oövervinnerliga då deras liv är fyllt med glädje av denna sort.
Då vardagen än en gång är tom på äventyr som dessa,
då verkar det plötsligt vara långt kvar till världsherravälde.
Spegelbilden som en gång glamifierades av den underhållda aktören,
den kommer än en gång att bli grå.
Orden som levde i huvudet,
kommer i verkligheten bli få.
Hon kommer krympa och gömma sig under täcket,
och det enda som kommer få henne på fötter igen är det där underbara äventyret.
De där aldrig till henne yttrade orden.
De där till henne aldrig gjorda små gesterna.
Det är allt som betyder något,
det enda som än en gång kommer få henne att resa sig.
Det handlar inte om något djupsinnat eller romantiskt,
bara simpliciteten av att känna. Fysiskt.
För denna människa är Sverige det hemskaste landet.
Singeltätt av den enda anledning att ingen av alla dessa singlar kan bortse från sina orättvist inplanterade normer.
Eller från sin dumdristighet.
Fuck stupidity
.
minne till framtida samtalsämnen
Jag blev kallade för spider-girl en gång.
Sommaren 2012, då alla superhjältar behövde samlas inför världens undergång.
Först trodde jag det var baktalande och att jag hade en spindel i håret - pga ett tidigare event den kvällen.
Sedan förstod jag att jag kanske inte alltid får de negativa kommentarerna iaf. Ja, inte denna gång åtminstone.
Sommaren 2012, då alla superhjältar behövde samlas inför världens undergång.
Först trodde jag det var baktalande och att jag hade en spindel i håret - pga ett tidigare event den kvällen.
Sedan förstod jag att jag kanske inte alltid får de negativa kommentarerna iaf. Ja, inte denna gång åtminstone.
-
Tomhet
.
Verser
Poetisk.
Jag känner mig inte poetisk för tillfället.
Vilket känns lite jobbigt och lite tråkigt.
Jag älskar vanligtvis att skriva, att skriva av mig, att skriva för mig, att skriva om dig.
Vare sig du tror det eller ej,
jag kan skriva,
och jag kan skriva bra.
Alla dessa bloggar gör mig inte rättvisa,
alla dessa offentliga, virituella platser bara suger åt sig ihopstressat material.
Sådan som är bara för att vara.
Sådant som ostrukturerat överförs från virriga tonårstankar till en vit, fyrkantig matematisk värld.
Hur kan runda, svarvade, diffusa, mjuka och transparenta ord kunna hanteras där endast filtrerade fotografier av redigerade människor och budskap regerar.
Där ordet är endast är ett simpelt redskap,
en simpel förklaring för dagens handlingar och händelser.
Enda gången den platta, men fyrkantiga vännen jag har i mitt knä kan användas för ord
är då, förutom inspirationen flödar,
tiden är oändlig och dokumentet är trygg och rofyllt.
Då det påhittade pappret, det konstruerade, matematiskt framkalibrerade pergamentet,
inte är en tidsinställd bomb för en folklig åtkomst.
Poetisk.
Vad fan betyder det ens?
Det går inte att definiera.
Så, betyder det att alla kända cyniska författare har fått sina verk stulna och exploaterade?
Eller är tidens mest lästa språkliga konstnärer bara en annan tids version av dagens massproducerande "musiker"?
I slutändan måste jag ju ändå ifrågasätta vad fan jag ens vet om ämnet.
Skulle väl svara något filosofiskt om jag blev ställd frågan i en svarskrävande situation.
Jag "tror" inte på etiketter.
Ont i magen.
Jag har ont i magen.
Just nu vet jag precis varför.
Just nu, är det något som man hatar, som känns ändlöst, men som man vet kommer gå över.
Men jag har också ont på så många andra sätt.
Ont som i "vadfan håller jag på med".
Ont som i att jag inte vet vad som händer.
Ont som i att jag har de där irrande, flaxande fjärilarna jag är allergisk mot.
Ont som i att det är fel.
Ont som i att något jag vill, kommer hända.
Ont som i att jag hoppas på något jag vet - inte kommer inträffa.
Ont som i ovisshet, och ont som i att veta för mycket.
Ont som vid förändring, och ont som vid ett ihärdigt svenneliv.
Ont som i otillräcklighet.
Ont som i för mycket tid med mig själv.
Ont som i hat, och ont som i otrolig förtjusning.
Ont som i behovet att ta itu med något.
Ont som i "jag klarar inte det här".
Ont som i att inget någonsin går som det ska.
Ont som i total förvirring.
.
crazy days in biker shorts
.
FUCK that Shit - I'm FREEEE
Ärligt talat.
Så, bryr jag mig inte.
Haha.
förra veckans kaloriintag på en kväll
Jag råsabbade min "diet" ikväll.
Fuck.
Jag behöver gymkort.
Nu.
och pengar
.
hi
