Fan jag älskar ju den här bloggen.*
Some call it arrogant, I call it confident
But you ain't gonna need it, I'd rather you open up my body
And show me secrets, you didn't know was inside
No need for me to lie
It's too big, it's too wide
It's too strong, it won't fit
It's too much, it's too tough
He talk like this 'cause he can back it up
He got a big ego, such a huge ego
I love his big ego, it's too much
He walk like this 'cause he can back it up
Damn I know I'm killing you with them legs
Better yet them thighs
Matter a fact it's my smile or maybe my eyes
Boy you a site to see, kind of something like me
It's too big, it's too wide
It's too strong, it won't fit
It's too much, it's too tough
I talk like this 'cause I can back it up
I got a big ego, such a huge ego
But he love my big ego, it's too much
I walk like this 'cause I can back it up
.
så var det visst;
- Jag skrattar dig i ansiktet, och det är så det låter.
---
fast vi får väl se vart den där väldigt intressanta kvällen kommer leda.
Du fick mig då
Jag kan verkligen bara drömma om känslan att få ta denne där.
Brynt hy arbetad till perfekt textur och lenhet av solkräm och salt.
Vilken lycka att få hålla om det.
Jag kan inte tänka mig det lyckorus och den exaltering som man känner av att ha lyckats vid ett sådant tillfälle.
Men du fick mig då.

Och åh, som du trånat. Som jag vet att du längtat.
Fan vilken fullträff du fick... den dagen, den kvällen, då jag bara vill ha någon. Och så var allt på repeat, det var du.
.
They're taking pictures, want to see me freeze
Efter att man typ dansat i en 30 grader varm lokal, i 2 timmar.
När mökret är ens vän, och de slänger fram med blixtarna-
När man försöker dansa och de stannar upp och pose:ar med varandra och låtsas bjuda in... när kameran var riktad mot en själv först och främst.
Hm.
Jaja.
You've gotta love the attention.
Although.. All of them can't actually have you.
Even though you love being danced with, and squeezed between three, four or maybe five guys...
...
Förövrigt kan jag tala om att jag har haft två trevliga drömmar i helgen.
Nej. Jag snackar inte om the dirty kind....
Jag bara fick, liksom, dels träffa någon som min omgivning snackar aaasmycket om hela tiden.
- och. Jag fick träffa mn underbara norka Chris igen. Den där snygga. Extremely hot dude. Som... ja.
I drömmen fick jag krama, pussa på, och bli omhållen av honom. och. Han Gav Mig Hans Otroliga, Underbara, Pojkiga, Busiga, Vackra Leende Igen. Aaaaaahhhh, jag dööör.
Jävla norrmän.
De är för snygga!
man får väl göra rätt för bloggnamnet
Så en onsdagskväll kan alltså spenderas med att gör töntiga gif:ar med sig själv.
Ja. Jag är lättroad som få också - men också en utav det mest uttråkade personer som finns.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga nu, bara att jag vill säga Något.
En lätt oro har börjat gnaga i mig angående mina skolarbeten, och ja, jag vet inte vad jag ska göra.
Egentligen finns det väl inget annat än att bara ta tag i allt och göra det. Det är dock det som är problemet. Inget vill dra igång, inget känner för att sätta igång.
Det jag vill mest nu är nog egentligen att bara gå ut och ha kul. Ha pengar. Ha. Ha. OCH. Ha.
Jag har ett stort ha-begär. Bara för att ha.
Jag skulle kunna gå och plocka upp och ihop en bunt killar. För att ha. Bara ha. Nyttja.
Jag låter inte så bra nu. Men. Ja, det är fallet.
Jag är materialist och jag är stolt.
Men, hursom, jag vill att projektarbetet går som det ska. Engelskan likaså. Jag måste läsa in matematiken jag än så länge bara ignorerat. Jag måste sätta mig in i svenskan. Jag måste engagera mig helt och hållet.
Och det är svårt. Jag bär ej på motivation.
Och varje gång jag sätter på musik och spellistor och allt vad det nu är -
så kommer låtarna. Låtarna som envist ska påminna mig om den där irriterande, jobbiga och nördigt irriterande perioden igen.
Jag förstår inte att jag kan bli så helt och totalt och perfekt idiotiskt rubbad och påverkad Infiltrerad.
Jag hatar det. Jag hatar orsaken. Jag hatar att jag slösade min tid på honom.
För. Let's face it. Jag är bättre än honom.
Alltså. Verkligen. Han är dum, korkad, puckad och idiotisk.
Han är ett levande plagiat. An empty vessel.
Absorberar allt alla andra säger. Stjäl ord, uttryck, skämt och sätt att vara på.
Och fortfarande fattar han ingenting. Fattar inte hur det ska användas. Och.
Han är en av de värsta sortens människa inom en viss kategori - som jag alltid hade lovat mig själv att hålla mig borta ifrån. Alltid vägra en sådan möjligheten att inkräkta på mig. Alltid hålla garden uppe och visa hut det faktiskt är - att han inte kan få mig, inte är värd mig. Han var ju exakt en sådan som jag under hela min uppväxt, tittat på, blivit illamående av och jag har ångrat att jag ens såg människan och att han såg mig och att han minsann inte fick fortsätta titta på mig och inbilla sig något.
Nej nu blir det för långt igen - och jag spårar. God natt!
Rundvandring och Aveny
Jag vet inte om jag vill vara i någon annan del av stan när jag går ut längre. Alla snygga killar att se på. Alla snygga killar att fantisera om. Alla dessa till att beundra deras fascinerande ansiktsdrag. Som stirrade tillbaka på en.
Det enda jag känner är att på det stället vill jag vara lite tidigare än 1. Jag vill inte att de underbart snygga killarna redans ska va helt väck och se ut att vara helt och hållet någon annanstans.
Fast. Jag vill ha den där übersnygga människan med chokladbrunt hår i en 'bohemisk' pullback på perfekt och lagom nivå. Han med det khakigröna linnet som lät en se hans fina skrifttatuering(ar) vid nyckelbensområdet. Han som stod mittemot mig. Dansade, och när jag såg på honom med ett leende, gav han mig ett snabbt, enkelt, och nyktert leende tillbaka.
Jag ville dessutom få den kortare killen som ensam stod, diggade till musiken, på golvet, att våga komma fram helhjärtat. Han som såg ut som att komma direkt ur Snook.
Sedan vill jag tillägga den berusande känslan att gå in på ställen som dessa, se på de fina killarna och se dem meden en vågande intensiv blick tillbaka. Att gå ner för trappan och se killarna där nere granska en undertiden. Att gå upp för trappan och se den mötande titta in i ens ögon. Att gå igenom ett mindra hav med människor, och/eller baren och se snubbarna man tycker ser bra ut söka ens ögonkontakt.
Att sedan, när man avslutar kvällen, gå ut och stöta(som i träffa) på den där blonda killen i rutig skjorta och nu även sin snygga cooling-jacka, som man haft en distant kontakt med hela kvällen. Att han, när man ser svettig och förjälvig ut, ser på en med uppmuntran och samtycke och följer en med blicken och ser en gå och han ser ut att längta. Och jag längtar.