Fan vad Muse är grymma
"You may have the body, but do you have the song? - Let's make this happen!"
.
Fan jag hatar hur han tar så stor plats.
Hur hans röst domderar och äger rummet han är i.
Jag hatar det för att jag älskar det.
Jag älskar hur stark han är i sina uttryck.
Hur han inte ändrar sig efter någon annan.
- Samtidigt som jag beundrar hans nättare, mjukare och inte fullt så säkra röst då han pratar om sådant som kopplar honom till att inte ge alltför fel intryck inför..-
Jag älskar hur han stod på sina raka två meter och fortsatte konversationen med läraren då han obviously hade en tjugo centimeter kortare tjej observerandes honom.
Hur han höll sin min, sin hållning och sedan lugnt och sansat började lämna platsen genom att gå emot hon som iaktog.
Gå emot och emot och emot. Saktare, saktare - tätt intill, mittemot.
Krävandes sin så självklara väg rakt fram, även om det fanns gott om plats på båda sidor om henne.
Hans blick bara på henne - och reflexmässigt tog hon det där steget åt sidan.
Lät honom få en motorväg. Släppte honom fri. Lät honom komma undan.
Hennes egentligen så starka jag satt åt sidan.
Hennes stadiga, åsiktsstarka, härskande person glömd och missad.
Hon såg inte tillbaka. Hon sa inget. Hon lät honom inte förstå sitt motstånd.
Hon lät honom inte inse.
Hon försvann,
så som hans härliga skepnad drog vinden med sig tätt intill hennes sida.
Åh hon ville.
.
Beautiful moments of others
.
Melodisk skönhet
.
:)
.
Haha, åh <3
.
ATB - Don't stop
Too many feelings.
Too many images.
Träd som susar förbi. Vind som smeker deras blad.
Sol som gnistrar och leker med sina strålar och cirklar av ljus.
Öppna ängar.
Sommardagar och havsbad.
Mina ensamma sorgsna tankar.
Den kalla glasrutan inramad av en metalldörr på den farkost som för mig framåt.
Musik som lämnar mig att drömma, en bil som får mig att tänka.
Jag fastnar, jag önskar, jag drömmer - och jag reser.
Mina ögon och svalget och bakom näsan, svider.
Tårar som aldrig får ta sin plats.
Hopp om en underbar framtid.
Om en evighet i en underbar ungdomskropp på 90-talet.
Fester, sommar, dans och uppslukadhet av musik.
Killar är en bisak.
Jag är vacker. Allt är enkelt och inga bekymmer med familjen.
Jag är fri, jag är jag.
Jag är inte det jag som sitter i bilen - jag är hon som är för gammal för sin kanske fyra-/femåriga kropp.
Jag är hon som inte önskar att hon var den omöjliga killen, som skulle ha det så mycket lättare i en värld som denna.
Jag är hon som alla vill vara. Jag är hon som jag för en gångs skull jag själv vill vara.
De gröngula ängarna är distanta och de kalla glasrutorna som ändå släpper igenom en sån ihärdig värme, är bara delar till ett underbart ungdomens frid.
En tavla av en dröm - en dröm om en dröm.
Musiken ljuder i bakgrunden. Det då så stora bilsätet tätt intill bara, somriga, ack så tunna ben.
Jag dög aldrig. Men det är en annan historia.
Det som inte dög var hur mitt liv tog sig form.
Jag var för gammal för en liten flickas kropp. För lättpåverkad av andras intryck av min kropp. För drömmandes för min verklighet. För lättpåverkad av prestationskrav.
Jag var en flicka som hatade diskrimineringar av alla slag, men främst av kvinnor.
Jag var en liten tjej med guldigt hår och framtidsambitioner - utan att ha ett enda förslag på vad jag ville bli.
Jag visste vad jag var intresserad av - rymden, men jag hade inga idéer om yrken.
Jag hade drömmar, intressen och hopp om att lära mig och kunna.
Jag visste för mycket för min ålder och jag hatade verkligheten.
Jag hatade min obefintlighet och min alltför låga samhällsstatus - en liten unge som inte kan eller får göra något. En avkomma som är som vilken som helst.
En individ vilken bara ville vara tonåring och självbejakande. Festande. Skrattandes. Klä den där kroppen med bröst i de ungdomligaste och mest utmanande kläderna.
Jag ville vara självständig från mina föräldrar.
Men ack, dessa bilder med dans och ljusshower. Dans. Dans. Dans. Och musik. Underbar musik.
Jag ville vara.
Jag ville vara levande.
.
K ä r l e k
.
Fetaste nostalgin
Låten
Kläderna
Håret
Poserna
Åh jag har tårar i ögonen.
.
the text
Det är texten jag gillar.. annars är det Neros remix som är bra.
.
we move forward
It's you inside of me
just looking at you make me
go out of my head
I know that it's the last time
god, I wish that I could make you mine
and I'm thinking it's you inside of me
I see you lying there in my bed
you kiss my cheek and
you scratch my leg
you might have the softest skin on earth
I want to touch you so take off your shirt
and I'm thinking it's you inside of me
it's you inside of me
Vi var människor från början
I don't want you to stay
walk out my door
don't ask for more
oh, everyday is the same
I walk home in the rain
and then I try to run home
waiting for you to call me on the phone
1, 2, 3, 4
1, 2, 3, 4
1, 2, 3, 4 - I declare a war
1, 2, 3, 4 - I declare a war
.
and we'll be riding it from morning til midnight
i feel your eyes on me, like you gotta have me
watching every move, like it's for you
you can't help it, you're attracted like a magnet
my love ain't easy
you gon' have to put in some work
you can't buy me a drink, thinking i'mma fall for your flirt
you gotta make it right
if you wanna go spend some time
you gotta raise the bar tonight
Fast. Jag är inte så svår. Om du ser bra ut. Det beror dock på vad vi pratar om.
Rätt
Videon är jättefin
Texten är väligt fin
De är bara två väldigt skilda saker, så.. lyssna en gång. Se en gång.
.
kärlek
(hatar censuren)
<3
Boy
You need me
Entertain my friends
They hate you
This little death of yours
Don't touch me
We are strangers
But your jacket, face, shoes are not
I said boy [x3]
(Boy)
Let your sweet eyes embright me
The colour just strikes me [x2]
Get easy on my feet
Flying high
Moving closer, I can't breathe
Stay this time [x5]
It's not that I didn't want you. Baby, I wanted you too.
Did want, do want? Time confuses
.