hubris

Idag, seriöst sagt, verkligen trallade jag fram i skolkorridorerna.

Jag har absolut ingen aning om... varför.

Jag skuttade och dansade och log och skrattade. Det kändes som om jag gick på moln.

Nej, verkligen. Inte den där lyckliga jag vill skrika, är kär, allt går bra - typen av att gå på moln.

Utan det var bara så att det kändes lätt. Väldigt lätt.

Jag svassade.

Jag svassar aldrig.

Helt jävla sinnessjukt.

Jag såg stOrögt på han som inte bör ges någon uppmärksamhet - som f.ö. har lyckats komma på hur han gör för att inte synas, igen.

Jag fnissade för mig själv åt en broder som är... (jag slutar där)

Nej.. alltså.. jag har verkligen inte en endaste aning om vad detta var.

Jag vet bara att

vi sedan dansade burlesque i skolan och gymmet var en rolig del i det hela.

War In!