hubris

Så en onsdagskväll kan alltså spenderas med att gör töntiga gif:ar med sig själv.
Ja. Jag är lättroad som få också - men också en utav det mest uttråkade personer som finns.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga nu, bara att jag vill säga Något.

En lätt oro har börjat gnaga i mig angående mina skolarbeten, och ja, jag vet inte vad jag ska göra.
Egentligen finns det väl inget annat än att bara ta tag i allt och göra det. Det är dock det som är problemet. Inget vill dra igång, inget känner för att sätta igång.
Det jag vill mest nu är nog egentligen att bara gå ut och ha kul. Ha pengar. Ha. Ha. OCH. Ha.
Jag har ett stort ha-begär. Bara för att ha.
Jag skulle kunna gå och plocka upp och ihop en bunt killar. För att ha. Bara ha. Nyttja.
Jag låter inte så bra nu. Men. Ja, det är fallet.

Jag är materialist och jag är stolt.

Men, hursom, jag vill att projektarbetet går som det ska. Engelskan likaså. Jag måste läsa in matematiken jag än så länge bara ignorerat. Jag måste sätta mig in i svenskan. Jag måste engagera mig helt och hållet.
Och det är svårt. Jag bär ej på motivation.

Och varje gång jag sätter på musik och spellistor och allt vad det nu är -

så kommer låtarna. Låtarna som envist ska påminna mig om den där irriterande, jobbiga och nördigt irriterande perioden igen.

Jag förstår inte att jag kan bli så helt och totalt och perfekt idiotiskt rubbad och påverkad Infiltrerad.
Jag hatar det. Jag hatar orsaken. Jag hatar att jag slösade min tid på honom.
För. Let's face it. Jag är bättre än honom.
Alltså. Verkligen. Han är dum, korkad, puckad och idiotisk.
Han är ett levande plagiat. An empty vessel.
Absorberar allt alla andra säger. Stjäl ord, uttryck, skämt och sätt att vara på.
Och fortfarande fattar han ingenting. Fattar inte hur det ska användas. Och.
Han är en av de värsta sortens människa inom en viss kategori - som jag alltid hade lovat mig själv att hålla mig borta ifrån. Alltid vägra en sådan möjligheten att inkräkta på mig. Alltid hålla garden uppe och visa hut det faktiskt är - att han inte kan få mig, inte är värd mig. Han var ju exakt en sådan som jag under hela min uppväxt, tittat på, blivit illamående av och jag har ångrat att jag ens såg människan och att han såg mig och att han minsann inte fick fortsätta titta på mig och inbilla sig något.

Nej nu blir det för långt igen - och jag spårar. God natt!