Reading my former posts

så inser jag att det förmodligen måste vara jättesvårt och väldigt förvirrande att hänga med i svängarna om alla de där olika "han" jag skriver om.
Rättare sagt omöjligt.
Jag kan inte alltid hänga med själv.

Grejen är den att det finns en bunt "han" och alla har sina speciella karaktärsdrag, visst, men samtidigt brukar jag skriva om det som är speciellt och annorlunda för personen.
Därför är allt kors och tvärs och blandas ihop med varandra.
En del gånger har jag till och med nämn "han" som hypotetisk, något som är en beskrivande situation och POV.
Sedan finns det väldigt tillfälliga "han" som jag har träffat på eller sett en, kanske - i vissa väldigt sällsynta fall - två eller tre gånger. Sådana som har gjort ett underbart och förträffligt intryck på en buss eller i en skämtartikelsbutik - eller kanske till och med framför en buss eller på en strand.
Det kan handla om en "han" bakom en biografdisk eller en "han" i en frisersalong eller på weekday.

Sedan finns det "han" som påminner om varandra och så finns det någon som kan låta som två eller tre olika personer.

Det jag vill få sagt är i alla fall att här finns inget längtande efter en och samma person. Efter en enda.
Nej.
Det är "han" som i plural.
Som i "pluraler" för att få er att förstå vidden.

Tack för mig.

Rrrakata, rrakata

Ovärd skoldag.
Vaknade sent, egentligen med mer marginal än vanligt fast det var bara tursamt.
Jag var inställd på en senare tid.
Jag slängde mig i duschen.
Gav mitt hår så lite behandling som möjligt efter duchen - nej egentligen inte riktigt, men det var inte tillräckligt iaf.
Sedan bar det av till skolan på precis tjugo minuter.
Jag kom upp för trappan och slängde in allt i skåpet fort som fan - eftersom jag var enstaka minut sen, men hade ingen lust att ensam klampa in föör sent.
Sedan när jag ska gå ner märker jag att en ur klassen precis reser sig och går från en dator för att gå till lektionen.
Hon hälsar och säger att - hm, ja du - att vi inte ska ha någon kommunikation senare. Lektion 2 av 2 på fredagar.
Vilken ovärd skoldag, sa jag då, eftersom att det bara blir en lektion.
Mm.
Jaha.
-.-'
Kommer ner till geografin
och vi ska bara ha en 5minuterslektion.
FML.

Så. Jävla. Ovärt.
Allt detta slit i onödan.
FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU-
Aja.
Det var fint väder att gå hem i.
Fast solen låg precis så jag såg inte ett skit och jag gav förbipasserande skitsura blickar - jag kisade.
Dessutom var det för varmt för jackan jag hade på mig. Stundvis.
Ibland blev det kallt.
Fan.
Bara; iogfdjdlksöädfövdlgodjsäöldfösäx,mvjlgfdåölsd.,
Men jag ska inte klaga. Skön dag.

Så jävla taggad inför kvällen.
90-talsmiddag hos Elin.
Måste först göra min kommunikationläxa dock... Sen leta reda på kläder osv.
Tjo.
.

sorry guys, statement needed to be done

HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAH
HAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHHA
HAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHA
HAHAHAHAHAHHAHHHAHHAHHhhahahHAHHHAHhahHAHHAHAHAHH
AHAHHAHhahahah
hahha
hahahhahahHAHHHA


Oh god.
that's too hilarious.

Den där människan..
på allvar?
Jag menar.. seriöst, är det här människan som har krånglat till mina föredetta dagar sådant?
Det är sjukt, helt fucked up.
Jag menar..
*tystnad*
WTF - ksd'ljGLDLKDLödl
jag. jag.. jag menar, människan har ingen känsla för..
människan är sjukt desperat.
sjukt i behov av - allt.
har inget figured out och allting är bara en "aning" tragiskt.
Den här personen är inget bättre än ett gammalt jag - ett jag i en annan tid, i ett annat liv.
Ett jag som inte längre existerar..
Den här personen är typ, värre, än det jaget.
Den gär personen är otroligt tragisk, otrolig handlingsförlamad och otroligt socialt obekväm.
Otroligt,
så omöjlig,
obeskrivligt,
besatt av (det) mig, (som var förr).
han är en extrem föredetta person som var lika besatt som mitt gamla jag än gång kunde ha varit.

Den här människan har ingen, som helst, aning, överhuvudtaget, whatsoever, alls.
Inget alls,
vet han,
kan han,
ser eller såg han,
inget har denne person kunnat snappa upp eller känna på sig.
ett socialt retarderat vrak.
till viss del.

Om att ha börjat på reggaeton

Jag är helt jävla uppslukad av denna dans.
Kan inte sluta med dess rullande rörelser.
Jag kan inte sluta lyssna på musiken.
Jag kan inte sluta föreställa mig att få dansa, dansa, dansa mer.
Aah, helt otroligt rolig dans.
Jag vill bara träna, träna, träna - jag vill bli så jävla grym på dansen.

Man får såklart inte glömma burlesquen.
Även den vill jag mer än behärska.

Hoppas jag kan lägga till en till dans i höst.
Vill köra poledancing.

Åh.
Jag vill bara dansa hela dagarna.
Fuck att jobba efter skolan.
Jag vill fylla mitt liv med dans.
Och resor.

I stand amazed

Det är helt sjukt hur den där människan är så lik mig.
Det är sjukt att jag ens kan veta det.
Men, att skriva samma sak - ha exakt samma känsla samtidigt, det är extremt.
Det är mer än så.
Det är mer än idag.
Det är oftare än en gång på en dag ibland också.
Hur vi säger samma sak, reagerar exakt likadant, precis samtidigt, i två olika hörn av samma rum.
Hur våra åsikter är så extremt lika - dock med olikheter någonstans.. förmodligen.
Hur vi går igenom samma faser precis samtidigt hela tiden.
Under en period på år.
Hur vi beter oss likadant i liknande situationer.
Hur bra jag kan läsa människan utifrån mig själv en förneka det - bara för att sedan få det bekräftat.
Och samma sak händer för den andre.
Jag förstår inte det här.
Det är så hemskt konstigt.
Så otroligt underligt.
Det är så infatuöst fascinerande.
Det är så att jag knappast kan tro att det är över.
Så att om det inte skulle ske något mer - vad det än må vara - så skulle världen gå under,
p.g.a. den enastående big bang-situation vi ignorerade, och missade, och struntade i, och lät bli undergången.
.

Mind-ffFuck

"Yes. its true…

The Rugrats really were a figment of Angelica’s Imagination.

Chucky died a long time ago along with this mother, that’s why Chaz is a nervous wreck all the time.

Tommy was a stillborn, that’s why Stu is constantly in the basement making toys for the son who never had a chance to live.

The DeVilles had an abortion, Angelica couldn’t figure whether it would be a boy or a girl thus creating the twins 
——————————————-
As for “All Grown Up” Angelica was a bipolar schizophrenic who, as a teenager became addicted to various Narcotics, bringing her back to her childhood and thus her creations she obsessed over, because of time lapse between the present and the last time she interacted with her creations, she made them older, Angelica was constantally taking hits of acid, so she would never have to live without her creations who were her only company, in a judgemental world

Angelica’s mom actually died of a heroine overdose, Angelica was schizophrenic/bipolar because she was a crack baby, additionaly Drew in his depression married a gold digging whore, that Angelica idolized because she fooled herself into thinking it was her real mom, but always had a concept of her mom, Cynthia, and took a barbie doll, and made it after her mom’s image, wearing an unwashed oranged dress, and having jacked up hair, which is why she was so attached to it, later in life she followed in her mom footsteps w/ drugs and everything, dieing of overdose at age 13 when All Grown Up! was “canceled” 

The only rugrat not to be fictional however, was unborn Tommy’s brother Dil, however Angelica didnt know the differace between Dil and her creations, Dil didnt follow her commands, after endless crying and a refusal to disapear like the others did when angelica was angry with them, she hit him. And she hit him, screaming a screaching tune, Stu ran in and pulled his neice off of his only child, but it was too late, he had a brain hemerage, which resulted in a deformation, as he grew up his damage only became more evident, by the time he was 9 in All Grown Up! He lived as an outcast, being ridiculed for his weirdness, and retardation, the immense guilt over this is what led to her drug use and is what led Angelica to un-create the rugrats breifly, until her expericance w/ hallucinogenics.

On a trip to Paris to find love, Chaz married a hooker named Kira (He was actually going to marry a differant hooker, but she just wanted him for his money), who had a daughter named Kimi that was torn from her because she was a cocaine addict (Angelica imagined her from Kira’s stories), he lost his mind after the death of his wife and was in denial that she was ever prostitue, upon return to America, Chaz and Kira married and she got her greencard, it was actually a really happy/romantic story, Kira continually stuggled with addiction, but was relatively happy w/ her life, and Chaz

Suzie was actually Angelica’s only friend, who entertained the thought of Angelica’s creations, for her, She later became a phycologist and teamed up w/ Nickelodeon to make the Rugrats! When Angelica died of drug overdose, she helped arrange her funeral, Angelica’s death was sad, because of her addiction, she was expelled from society, which lead to a break with reality, and her eventual death, she spent the last days of her life in the back of the school cafeteria, imagining friends around her, and playing with the lives of her creations.

She died March 5, 1994, tag your friends if you were throughly mindraped, this is the truth behind your childhood."


Ordspya

Gymmet är udda.
Människor beter sig annorlunda.
London är bokat och planerat.
Danskurser är påbörjade.
En lektion är bestämd.
Ramundberget är ett taggmoment.
Jag gillar en 16-, snart 17-åring.
Skolan ska spendera 1000 spänn på mig och Nicole (åtminstone) för en lavinkurs.
Han har sjukt snygga ben.
Jag hade ett hyllningstal om att Elin skulle ha blivit statsminister.
Jag ska på en 90-talsmiddag om en vecka.(<3)
Han den där är otroligt konstig - vad fan har han nu för sig? (jag blir irriterad)
Jag har ont i halsen.
Jag drömde om Halldor.
Jag är rädd för den där tjejen vars blogg jag dessutom har hittat.
Jag lyssnar sjukt nog på.. r'n'b-dance-reggaeton-blahi-blaho-spanska-låtar.
Jag är en konstig filur i gymmet av en annan art och som envisas med speciell musik och snack om killar och glitterbodylotion(...)
Tjejer stirrar ut oss.
Jag bryr mig inte ett skit om 14 februari.
Den 16:e februari 2012 är visst hans 19-årsdag.
Jag skämmer ut mig mer än någonsin.
Jag har tappat all kontroll whatsoever.
Jag vill bara till Miami, Australien, London, Island, Norge, Paris, Nice, Rom, Vendig, Jamaica, Las Vegas, Los Angeles, New York osv.
Jag utvecklar en muskelknutteådra på höger bicep..
Jag lyssnar på musik som ger mig flashbacks till Polen.
Jag är sexuellt frustrerad.
Jag suktar och suktar men är ändå helt ointresserad av att ta kontakt med någon som kan reducera det föregående påståendet.
Jag är extremt fikasugen - fika som i en underbar bagel och en juice.
Jag är otroligt pank - en typisk fattig student utan jobb.
Han den där är så jobbig att jag snart kommer fråga rakt ut i gymmet.
Jag är gammal.
Jag har panik och beslutsångest inför att avsluta det enda jag vet.
Jag är fortfarande sur på honom även om han försöker charma igen, även om han har kommit tillbaka med sin DiNozzo-stil.
Jag förstår inte var kepsen kom ifrån.
Det är helt sjukt hur hela den där samlingen så uppenbart har en delad grej för.. vad vi hittat på.
Jag vet inte - nej - jag har ingen aning om hur mitt tal blev, bara att det blev uppskattat av den människa jag höll det om.
Jag har en känsla av att jag kommer fail:a på projektarbetet.
Jag är otroligt förtjust i den där förträffligt charmerande pojken som är så magiskt söt, så underbart adorable och hjärtesmältande när han ser på en sådär som han gör..
Jag vill bara gå ut och festa, men jag har inga pengar eller tid.
Jag vill hitta en person att utnyttja fysiskt.
Jag vill bara låsa in mig på mitt rum och isolerar mig från världen.

Jag gillar inte människor.
Jag blev plötsligt och slumpmässigt påmind idag, om vaför jag inte har klarat att socialisera mig bland folk förut.
De är hopplösa.
Till en sådan extrem grad att jag mår illa, jag känner mig kvävd och så vidrigt äcklad.
Turligt nog har jag hittat rätt personer att socialisera mig med.
Sådana som det finns hopp för, som är lite mer som jag - kan tänka, fritt och självständigt.
Sådana som även dem kan hata människor.
Sådana som är färglada.

Uhm..
Tack.
Hej.
För nu.

K ä r l e k

.


Den där otroliga guden i solen

Ohgod.
so.
HOT!

fckfckfckfckfckfckfckfckfkc

han är så jävlavp jlnfdxcbjvhklsfdcö-
jag förstår inte.
hurkanmanvarasåjävlasnygggggggg
hurfårmanvarasåjävlasnygggggggg

helt otroligt omöjligt mirkulöst underverk.
jag döörrrrr

som varmast i ansiktet var jag när jag insåg att det där stiliga ansiktet called my bluff.
som mest brände det i ögonen, och som mest höll jag andan då jag slogs av det faktiska minnet av de där vackra skarpa ögonen, under det där incredible tjocka härliga chokladbruna sen nästan svarta håret, som synade min bluff.
Som tog tag i sekunderna den där otroligt udda dagen, och såg efter vad de kunde skapa för effekt.
Då den breathtaking varelsen i sin mystiska natur, lekte med det uppenbara. Testade och analyserade en situation så het att mina ögon och allt där innanför - vilket många ibland vill kalla själen - smälte.
Oförståndet grep ett sådant hårt tag runtom hela mig och jag insåg att de där gudaögonen inte skulle låta mig komma undan.

...

Han hade tjej.
Han var guden jag alltid känt honom som.
Han gav mig ett minne värt ett bankfack uppskrivet för evigheten.


Jag såg hans bilder idag.
Reaktionen de förde med sig börjar sakta men säkert verka för en påminnande förståelse.
Hur jag inte, någonsin, kan orättfärdiga mitt beteende de där få men precious tillfällena i hans närvaro.
I en delad omgivning.
Jag längtar till nästa tågstation att utropa oändliga orkaner av känslor.
.

Min dator har varit väck

Därför har jag inte varit aktiv här.
Blir förhoppningsvis ändring på det nu.

God natt.

Nick ...

<3


RSS 2.0