hubris

... för att få killar att se en.
Fast det spelar egentligen inte så stor roll om jag hittar en sådan plats, det är nämligen ändå alltid bara killar med sin tjej vid sin sida som tittar på mig.
Ok. Kanske inte endast.
Det är dock fortfarande majoritetstyngt med killar i förhållanden som ser mig.

Jag kan ju försöka intala mig själv att jag ser bra ut,
så bra att bara de som har tjej (med några undantag) har självförtroende nog att våga se åt mitt håll.
Haha, åh, det skulle betyda att jag onekligen skulle vara tvungen att alltid vara den som närmar mig folk jag gillar.
Vilket förmodligen aldrig kommer hända.

Mot mina principer så har jag märkt vilken hopplös romantiker jag är.
Inte hollywood-romantikern, eller den vardagliga stereotyp-romantikern.
Nej, jag är romantisk i min längtan efter det långt ifrån mig.
Jag är romantisk på så vis att jag har grundantaganden om hur saker och ting ska vara.
Och jag vill att han ska visa mig hur det ligger till och inte tvärtom.
Jag vill kunna krama den jag har kommit för nära, i en evighet utan att släppa taget.
Hårt och krossandes, ihopsmältandes och i varandra.
Bara denna omfamning.
Inget annat ska stå på agendan, inget ge och ta.
Inga önskningar ingen begäran och det ska kunna vara tyst.
Tyst som i rymden.
Inga tankar, inga ord.
Ingen tröttsamhet, inget jag måste gå.
Bara en evighet av jag tar aldrig slut och släpper, det gör jag inte förrän du släpper.

Jag kan inte förklara det.
Jag har alltid haft hoppet för den där instormande kärleken.
Eller, jag bör skriva närheten och ömheten.
Jag tror inte riktigt på kärlek.

Mitt i alltihop utgör även sexuella frustrationer och kroppsliga begär och synens hunger en stor del.
De två beskrivna delarna är dock isolerade från varandra.
De beblandar sig ej.
Samtidigt som de lever i symbios.
.

I vilket fall så stod vi på centralstationen idag, jag och nicole, och en snubbe was bringing it all - han gick dock med en kille. (fast vem vet, när det gäller mitt och nicoles liv så var han säkert bisexuell och tillsammans med den där killen)
Sedan var det en annan som gick förbi, med en halvmeter som utrymme och stirrade mig rakt i ansiktet... han gick med en tjej. Han såg bra ut.
W/e.
Spelar ingen roll.

Men jag kan inte sluta med mitt löjliga vargflin när jag ser han den där.
Jag hatar mig själv <3
.