hubris

kan gårdagen försvinna ur mitt huvud.
hur obvious var jag? :O
I have no fucking clue.
men folk fortsatte fråga hur det var med mig och det är bara inte ok.
jag tror.. de spetsade den där grejen - vad det nu var, det var inte gott.
och fyfan.
jag hörde inte ett skit och det kändes som att jag skelade något otroligt med ögonen.
och de snackade knark med mig?
och
H visste.. grejer.
H pekade ut grejer
H pekade ut Honom.
Och "honom" stod där, stämde in, och var det inte stöd och bekräftelse han sökte hos mig, med blicken, med hela sitt stanna upp mitt i och titta och -
fyfan.
Det här är helt åt helvete.

En annan från historien kom även han,
frågade om det var en kille

jag grät inte,
jag snyftade inte.
jag bara tog mig vid näsbenet, vid tinningarna, och käpade emot en psykologisk migrän.
Och bultandet av dess forcerade existens just då, just där, pressade fram en enda tår.

inget annat hände.
En ytterligare ville stjäla en nyårskyss.
han som tittade förundrat på mig när han kom.

Och det där två som kom med H.
De som var aik:are
Skidåkare
Langare
De såg oss hela tiden,
då vi hämtade öppnaren som ständigt låg vid dem.
och jag har ingen aning om hur det kom sig att vi satte oss vid dem. WTF

och jag hamnade bredvid "honom"
och jag kunde ha sagt något till honom
men stunden behandlade agerandet att prata med den andra från häromkvällen, som mer naturligt.
Och om jag inte misstar mig så satt "honom" med en egen migrän.

Om jag inte misstar mig så pekade H ut att "honom" hade gått igång för att jag satt där och för att han.. blev territorriell ?
Men jag önskar att jag inte fått den där ölen,
den där spetsade w/e
För jag hatar att inte själv kunna ta in intryck,
jag hatar att vara döv för världen och att få second hand beskrivningar.

Mest av allt är jag förundrad över att jag faktiskt inte kastade mig på den där människan
För impulsen var så stark

vid tolvslaget skålades plastmuggar med champagne
och man hamnade i awkward klungor
och an passerade de där två som stod och stirrade och jag tittade log och vikande
-så den ena skrattade irriterande-
då jag fortsatten med ett gott nytt år som var infiltrerat med "ja de är då enda anledningen att jag gjorde så"
och de båda svarade tillbaka med det irriterande skrattet brutet.

Jag gjorde mina vanliga konstiga saker
och ta inte till er alla mina funderingar för de kommer troligen förändras ju mer jag minns, ju mer jag hör, ju mer vad som fortsätter hända.

Men konstig var kvällen,
och mitt i alltihopa får man sms av den där snubben på en ölfest någonstans.