hubris

Han såg ut som Halldor.
:)

fast han.
haha jag vet inte.

han hade länge stått och tittat.
sedan efter ett tag hade han varit i närheten på dansgolvet.
en kompis var det som gjorde att vi egentligen började le lite sådär - admitting till situationen - mot varandra.
det blev så till slut, att jag såg till att vi dansade med varandra istället.
det som var lite.. annorlunda, var väl ändå att han inte riktig vågade hålla i mig.
när han väl gjorde de så visste han inte riktigt vad han skulle göra..
kanske var detta för att han bara ville göra det som han frågade om.
kyssas, frågade han.
det enda jag varit säker på innan jag gick ut var att jag fanimig skulle få ett litet hångel med en hyfsad person den kvällen.
fast då han frågade kände jag mig ofräsch i munnen.
törstig och.. bara nej.
dessutom hade mina läppar blivit torra och.
I vilket fall så gav jag ett avvikande svar.
Sedan vet jag inte om jag råkade ta något steg åt sidan.
I vilket fall stannade han.
Han fiskade upp sin mobil, klickade runt, "fick ett samtal" och gick.

han var tillbaka senare och hade tagit av sig sin stickade tröja.
håret rufsigare. finare.
mer avslappnad och med kompisarna och deras funna danskamrater.

-

inte fan trodde man att något som detta skulle hända.
men till vår smärre förfäran så var de där två från nyår där.
eller de kom.
senareee.
och förfäran är väl inte riktigt rätt ordval.
vi var snarare lite besvärade och trötta på vår ständiga tillfällighet.
De upptäckte oss och
.............................
vi,
fick lov att dansa med varandra.
inte Med med,
men med.
så jävla skumt.
den ena med händerna dragandes över sitt hår som att han duschade.
den där fnittriga brunetten med rosiga kinder och ett småbarnsuttryck i ansktet.
vjfdkcm ><
fast det var lite som blev skönt med att ha de där, och det var när de kom skumma, korta, medelåders och/eller av klar annan bakgrunds män.
då blev de några att dela wtf-miner med.
fast vi såg ändå till att sakta men säkert förflytta oss ifrån dem.

-

Självaste höjdpunkten med hela kvällen var början av kvällen.
Ett känt ansikte.
Ett underbart ansikte.
En fantastisk uppenbarelse,
och ett förtrollande sätt att föra sig.
Ett slående leende.
Där var han.
Kopian av den unga Tom Cruise.
Han från i höstas.
Han från den kvällen då vi misslyckats med att att se Halldor och Eikis sexual snowboarding.
Han som passade på att hålla på ett givande ställe.
Han som hade försökt vara match maker och som, oklart varför, sa att "Men jag har ju sagt att det inte är någon mening för ig att hålla på sådär".
Han var där.
På förstället.
Och han var så scentagande än.
Och han förtrollade och hypnotiserade och han fick två relativt härdade 18-åriga tjejer med ständigt överhängande flickdrömmar om den där skådespelaren, att bli slagna.
Hänförda och kära.
Andlösa.
Starstruck.