hubris

Jag vill bara skrika ut till den här människan - jag bryr mig inte längre.
Fast jag blev för blyg för att ge honom den där intesiva blicken som jag hade tänkt, då vi stod där och jag hade fått komma nära.

Då jag istället tittade ner i golvet, kastade en blick mot dörren mittemot honom, mot skåpet vid sidan om, hit och dit.
Och jag tittade på mobilen, utan att aktivera skärmen, en aning för länge. Och jag gick till sidan av det där skåpet och tog emot det som stöd, tätt intill papperskorgen.
Jag flackade med blicken.
Och sedan när det var dags att gå såg jag honom bakom mig i reflektionen på glasdörren.

Jag kan inte släppa honom.
Han har nästlat sig in så, det senaste läsåret.
Han som från början bara var någon anhängare till den där AAGHskdlc.

--v--

!
Att döma utifrån det jag beskrev att jag gjorde,
så verkar jag bete och se ut som den där AAGHskdlc har gjort mot/vid mig.