hubris

Fan vad jag älskar att komma ut.

Nu är man ju minst sagt i krig - så många blickattacker man får.

 

Alltså verkligen,

man får ju film-/nattblicken så fort man kommer in i en ny zon.

Spelar ingen roll om man är med en förälder.

Spelar ingen roll om man inte ens sett att snubben ens existerade 2 meter i från en - förrän han har rest sig och går mot och förbi med den där järnhandsblicken.

Hahah.

Vad fan.

 

Fast jag klagar inte på att den snygga killen vid skidglasögonförsäljningen faktiskt tittade minst lika mycket som jag, tillbaka.

Men äh, jag klagar inte överhuvudtaget.

 

Känns bra när allt jag äger nu för tiden är ett upprepande och händelselöst dag-för-dag-liv.

Bortsett all olika serier.